så mycket kärlek

Det är helt otroligt hur mycket kärlek man kan känna till en person som bara funnits i 10 veckor.
På ett sätt är det som om hon alltid har funnits, vad gjorde jag innan henne liksom?
Hon värmer upp hela mitt hjärta bara genom att finnas till. Jag bubblar av lycka. Och hennes leenden och när hon "pratar" är ju helt underbart.
Är så kär i min dotter! Kärleken till hennes pappa har inte heller blivit mindre direkt, snarare tvärtom. Tänk att vi har en egen liten familj nu :)

Nu är vi 3!

Äntligen har hon kommit. Våran Wilma. Hon föddes den 3/1, kl 16.38. Vägde 3550 gram och var 52 cm lång. Det blev igångsättning eftersom jag gick över tiden. Vi åkte in på lördagen den 2/1. Kom igång med igångsättningen kl.12. Fick cytotec varannan timme för att jag skulle börja öppna mig. Kl 23.30 på kvällen gick vattnet. Sen tilltog värkarna successivt under natten. På morgonen började det göra för jäkla ont, då var jag uppe och spydde. Fick sen använda en TENS-apparat som hjälpte mycket mot smärtan. Men lite senare ville dom sätta elektrod på hennes huvud för att kunna mäta hjärtljuden. Då kunde jag inte längre ha TENS-apparaten, för den störde ut elektroden. Så då fick jag vara utan smärtlindring ett tag, vilket var väldigt jobbigt. Lite senare på dagen fick jag epidural, dom ville egentligen att jag skulle vänta lite till, men jag fick den i alla fall efter en stund. Efter det blev värkarna helt annorlunda. Dom gjorde ont, men smärtan var inte lika "vass", det kändes mer hanterbart och det gick att andas igenom det mesta. Jag började sen få krystvärkar, som ganska snabbt tilltog, det gick liksom inte att stå emot, det var bara att hänga med. Efter ett tag började jag känna att något var på väg ut. Och sen tycker jag det gick ganska fort, och helt plötsligt var hon ute!
Allt var bra med henne. Och vi har mått bra och mår bra allihopa. Chrille var världens underbaraste! Älskar min lilla familj så oändligt mycket! Detta är det bästa jag har varit med om!