jag fortsätter väl då :P
Ett ögonblick.
När jag fick William.
Rani hade fått ett samtal i från Jill som jobbade i det stall som William stog i. Hans ägare hade bestämt sig för att slakta honom så det var snabba ryck som gällde för att rädda honom. Hon ringde som sagt till Rani, Rani ringde mig och jag ringde runt och hörde runt. Men till slut visade det sig att ingen ville ha honom så jag bestämde mig för att ta honom. Vi åkte upp till Kopparberg fulla av förväntan, snorhalt på vägarna och pappa som körde fort som vanligt. Vi kom in i stallet och där blev vi visade vart William stog. En rund, liten brun sak stog där i ett hörn.
Vi var väl inte där jättelänge.
Jag tog på William grimman, ledde ut honom ur stallet och in i transporten.
Den känslan jag hade då, min häst, jag har en egen häst!, den känslan och det ögonblicket kommer jag aldrig glömma.
Lite dumt var det kanske, jag hade aldrig sett honom förut, vi tittade inte hur han rörde sig heller, bara raka vägen in i transporten, inga papper ingenting.
Raka vägen in i transporten för mig, som den dagen för första gången lastade en häst. Det hade ju kunna blivit hur tokigt helst, med både lastning och med William överhuvetaget, men det blev hur jävla bra som helst :)
åh lät som ett väldigt bra ögonblick. :)
SvaraRaderaMen du har lite å ta igen nu.. xD
Eller startar du om? :P