.

.
.

2015-12-04

December

Då har det gått ca ett halvår sen jag sist skrev här. Det blir visst inte så aktivt här som man ibland tänker att det ska bli. Så kan det vara. Men tror i och för sig inte det är nån som läser, men man vet aldrig. Det är ju kul att skriva för sin egen skull om inte annat. Kul att i framtiden kunna gå tillbaka och läsa.

 Här sitter jag i soffan, har lite fredagsmys för mig själv eftersom Chrille är på julfest med jobbet. Jag har ätit lite mat. Ser nu på "Hobbit". Stormen Helga härjar utanför, jäklar vad det blåser. Skönt att man slipper vara ute. Skönt när man med gott samvete kan ligga i soffan. Det har jag ju all rätt att göra nu när vi snart ska ha en liten bebis. 15 dagar kvar rättare sagt. Lite tungt är det allt, även om jag känner mig rätt så smidig ändå. Får väl se när den lilla behagar att komma. För min del skulle h*n gärna få komma redan nu, tråkigt att vänta. Men för barnets skull får det gärna dra över till januari. Inte så kul att fylla såhär sent på året. Men det går ju inte att göra så mycket åt nu. Det blir när det blir.

Den 16/10 fick våran älskade Kiwi somna in. Det var av flera anledningar. Hon hade ju väldigt jobbigt med sin allergi, vilket krävde mycket behandlingar med shampon, salvor, sprayer, cortison, injektioner mm.. och sen hade hon även ont i höfterna. Vilket hade varit hyffsat bra ett tag, speciellt efter att hon gick ner i vikt. Men på slutet såg man att hon började få mera ont. Och sen så var hon inte så säker med barn. Hände en incident med ett litet barn i somras, vi vet inte riktigt orsaken till det eftersom vi inte var med, men enligt den som var med var det helt oprovocerat. Det gick i alla fall bra med barnet. Men oprovocerat eller inte, sånt får ju inte hända. Och hon har visat viss osäkerhet med småbarn tidigare genom åren. Så det kändes för riskabelt att ha henne kvar. Och så började hon ju bli äldre.
Men det var bland dom tuffaste beslut jag nånsin behövat ta. Och fy vad tomt och jobbigt det var efteråt. Det är det ju fortfarande, men man har ju vant sig nu. Usch och fy, detta är ju det värsta med att ha djur. Så saknad!

Nu ska jag återgå till min film. Får se när jag tittar in här igen ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar